The Bourne Identity

Titel : The Bourne Identity

Prod.År: 2002

Regi: Doug Liman

Skådespelare: Matt Damon, Franka Potente, Clive Owen, Brian Cox

  

Betyg: 7/10


Vem har inte vaknat upp på en östeuropeisk fiskebåt utan att veta hur man hamnade där? Men Matt Damons upplevelse är sju resor värre. Han vet inte ens vem han är. Dessutom har någon haft mage att skjuta honom i ryggen.

   Han går i land för att ta reda på mer om sig själv med de få ledtrådar han har - och hamnar genast i trubbel. Ofrivilligt drar han med sig en kvinna vid namn Marie in i det kaos som förestår. Att Jason Bourne, som visar sig vara hans namn, lever kommer inte som en god nyhet för någon, allra minst för CIA. En kapplöpning inleds där alla har Bourne som gemensamt mål.


Matt Damon är mycket bra i rollen som mannen utan minne, Jason Bourne. Hans frustration över att inte veta vem han är framgår tydligt och på ett sätt som övertygar. Dessutom gestaltar han rädslan över att vara någonting han inte vill vara på ett högst gripande vis. Matt Damon levererar, precis som vi förväntar oss av honom. I rollen som Marie ser vi Franka Potente som gjorde sig ett namn i Tom Tykwers Spring Lola för nära ett decennium sedan. Även hon ger rollbesättarna all heder filmen igenom.

   Antagonisten Chris Cooper är också en hederlig leverantör av skådespeleri. I The Bourne Identity är han lagom och ljummen och gör sitt jobb utan vidare krusiduller. Clive Owen spelar en av CIA-agenterna som ger sig efter Bourne, och gör det lilla utrymmet till trots en fantastisk prestation.


Fina betyg såhär långt, men tyvärr är manuset inte vad det kunnat vara. Det är inte dåligt, men heller inte extraordinärt. Filmen baserar sig på en roman av Robert Ludlum, men jag har svårt att avgöra om det är grundstoryn som inte håller måttet eller om det är själva adaptionen till filmen som medium. Det finns inget direkt att klaga på, men det kunde varit mer spännande än såhär. Problematiken med amnesin kunde ha utvecklats, men lämnas ganska snart.

A.N.
4 nov - 07


The Bourne Supremacy - en ointressant andraperiod


Titel: The Bourne Supremacy

Prod. År: 2004

Regi: Paul Greengrass

Skådespelare: Matt Damon, Brian Cox, Julia Stiles, Joan Allen


Betyg: 5/10


När eftertexterna började rulla på den första filmen om Jason Bourne kunde man lätt få för sig att den forne agenten skulle få leva lycklig i alla sina dar tillsammans med Marie. Men ack så tokigt det kan bli. Bourne lever ett stilla liv i Indien då han plötsligt upptäcker att han inte är så säker som han först trodde. Han och Marie försöker fly, men hon blir skjuten och Bourne ger sig själv iväg på en resa som är tänkt att berätta mer om honom själv och hans liv.

   The Bourne Identity är på ett sätt en fulländning. En början, mitt och slut presenteras och saker och ting faller på plats. Film nummer två i trilogin är mer av en diffus karaktär och är lite svårare att sätta fingret på. Den känns mer som ett komplement än en film vars funktion är att binda samman del 1 och 3, vilket den också gör.


Damon är fortfarande duktig och genuin i sitt skådespel. Inget nytt under solen.

A.N.
4 nov - 07


The Bourne Ultimatum - ett värdigt avslut(?)

Titel: The Bourne Ultimatum

Prod. År: 2007

Regi: Paul Greengrass

Skådespelare: Matt Damon, Julia Stiles, Joan Allen, Albert Finney


Betyg: 8/10

I den tredje och än så länge (hoppet är det sista som överger) sista delen i Bourne-sagan finner vi en desillusionerad Jason Bourne som inte har mycket mer att leva för än att sätta dit dem som en gång skapat honom och gjort honom till den mördarmaskin han avskyr. Han är skärpt och kall och använder hatet som drivkraft för att komma närmare fienden. Hela tiden, faktiskt hela trilogin igenom, plågas Bourne av sina inre kval och den frustration han känner över att inte känna igen sig själv i de fakta han lyckas ta reda på om sig själv. Att beröva någon annan människa livet är ingenting som en stenhård agent får ha några bekymmer med, men Bourne lider verkligen av att ha gjort sig skyldig till detta, oavsett på vems begäran. Vi kan väl med detta i åtanke anta att Robert Ludlums litterära förlaga till filmen till viss del är inspirerad av Ian Flemings böcker om Bond. Och detta är inte den enda likheten agenterna emellan.

   Bourne är allting Bond borde vara, dock utan de gentlemannamässiga dragen och skämtsamheten. Våldet är brutalt men häftigt, realistiskt och nyanserat. I biljakterna går bilar sönder, och det gör ont att frontalkrocka. Och när det viner kulor runtomkring är det inte särskilt smart att kuta som en idiot på öppen gata. Detta är bara några av de premisser som skapar den på något vis jordnära och högst realistiska tonen i Bourne-trilogin. De matta färgerna och skakiga kameran tillför också sitt.

   Förutom ovanstående likheter har filmerna också gemensamt att geografin inte utgör något hinder. På samma sätt som Bond besöker alla möjliga världsdelar under loppet av filmens två timmar harvar Bourne omkring i flera olika miljöer.


Damon skiner, likaså Julia Stiles i rollen som den kvinnliga motparten Nicky Parsons. Även Albert Finney är med på ett hörn i The Bourne Ultimatum.

   Den tredje filmen är ett värdigt avslut på trilogin, och manuset känns här otroligt genomarbetat. Det som lämnas osagt i The Bourne Supremacy blir här förklarat men filmen är i sig själv lika mycket en helhet som en del i den stora berättelsen.


A.N.

4 nov -07


Jeckyll - "Trust me, I'm a psychopath!"

Titel: Jeckyll

Prod. År: 2007

Regi: Douglas Mackinnon & Matt Lipsey

Skådespelare: James Nesbitt, Gina Bellman, Denis Lawson

  

Betyg: 8/10


I den BBC-produktionen Jeckyll gör James Nesbitt en strålande insats i rollen som Dr. Tom Jackman och dennes mörkare sida, Mr Hyde. Denna dubbla karaktär borde vara många skådespelares våta dröm, och medan vi i Sverige tillsätter Mikael Samuelsson i musikalversionens huvudroll plockar BBC fram en av Storbritanniens främsta film- och tv-aktörer. James Nesbitt är känd sedan hans medverkan i såväl komedidramaserien Kalla Fötter som hyllade Bloody Sunday.

   Nesbitt överagerar och dramatiserar och bjuder på svart komik när den är som bäst. This I Like.


Manuset har dock sina brister, och i slutändan blir man minst sagt förvirrad. Det är synd, då miniserien annars är snudd på mästerlig. Regissörerna Douglas Mackinnon Matt Lipsey (regissör för Little Britain) förtjänar all heder då de numera har en snygg, smart och fantastiskt underhållande serie på sitt samvete.

   Robert Louis Stevenson skulle varit stolt över att se sin roman i denna tappning.


A.N.

3 nov -07


RSS 2.0