The Bourne Ultimatum - ett värdigt avslut(?)

Titel: The Bourne Ultimatum

Prod. År: 2007

Regi: Paul Greengrass

Skådespelare: Matt Damon, Julia Stiles, Joan Allen, Albert Finney


Betyg: 8/10

I den tredje och än så länge (hoppet är det sista som överger) sista delen i Bourne-sagan finner vi en desillusionerad Jason Bourne som inte har mycket mer att leva för än att sätta dit dem som en gång skapat honom och gjort honom till den mördarmaskin han avskyr. Han är skärpt och kall och använder hatet som drivkraft för att komma närmare fienden. Hela tiden, faktiskt hela trilogin igenom, plågas Bourne av sina inre kval och den frustration han känner över att inte känna igen sig själv i de fakta han lyckas ta reda på om sig själv. Att beröva någon annan människa livet är ingenting som en stenhård agent får ha några bekymmer med, men Bourne lider verkligen av att ha gjort sig skyldig till detta, oavsett på vems begäran. Vi kan väl med detta i åtanke anta att Robert Ludlums litterära förlaga till filmen till viss del är inspirerad av Ian Flemings böcker om Bond. Och detta är inte den enda likheten agenterna emellan.

   Bourne är allting Bond borde vara, dock utan de gentlemannamässiga dragen och skämtsamheten. Våldet är brutalt men häftigt, realistiskt och nyanserat. I biljakterna går bilar sönder, och det gör ont att frontalkrocka. Och när det viner kulor runtomkring är det inte särskilt smart att kuta som en idiot på öppen gata. Detta är bara några av de premisser som skapar den på något vis jordnära och högst realistiska tonen i Bourne-trilogin. De matta färgerna och skakiga kameran tillför också sitt.

   Förutom ovanstående likheter har filmerna också gemensamt att geografin inte utgör något hinder. På samma sätt som Bond besöker alla möjliga världsdelar under loppet av filmens två timmar harvar Bourne omkring i flera olika miljöer.


Damon skiner, likaså Julia Stiles i rollen som den kvinnliga motparten Nicky Parsons. Även Albert Finney är med på ett hörn i The Bourne Ultimatum.

   Den tredje filmen är ett värdigt avslut på trilogin, och manuset känns här otroligt genomarbetat. Det som lämnas osagt i The Bourne Supremacy blir här förklarat men filmen är i sig själv lika mycket en helhet som en del i den stora berättelsen.


A.N.

4 nov -07


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0