moviestar

Titel: Litte Miss Sunshine

Prod. År: 2006

Regi: Jonathan Dayton & Valerie Faris

Skådespelare: Greg Kinnear, Steve Carell, Alan Arkin, Paul Dano, Abigail Breslin, Toni Colette.

Oscarsbelönade och kritikerrosade Little Miss Sunshine är en tidstypisk feelgood-film där busenkla sanningar lyfts fram som brister i den amerikanska drömmen.

   Grundstoryn i filmen är dottern i den trasiga men av pappa Richard tvångsmässigt ihophållna familjen Hoover. Olive, som dottern heter, tävlar idogt i skönhetstävlingar för barn för att förverkliga och bekräfta sig själv i skuggan av pappa Richards besatthet av att vara "en vinnare".

   Då det står klart att Olive får möjligheten att delta i tävlingen Little Miss Sunshine ger sig hela familjen ut på en road trip i en gul folkabuss som är minst lika besvärlig och svårmanövrerad som dess passagerare.

   Förutom pappa Richard (Greg Kinnear) och dottern Olive (Abigail Breslin) finns också tonårssonen Dwayne (Paul Dano), självmordsbenägne Proust-professorn tillika mamma Sheryls (Toni Collette) bror Frank (Steve Carell) med på resan. Och inte att förglömma Richards heroinsnortande far (Oscarsbelönade Alan Arkin), som på ålderns höst bittert ser tillbaka på ett liv fyllt av misstag.  

Att räkna ut Little Miss Sunshines moraliska slutsats är ingen bedrift, utan görs lätt bara genom att läsa på baksidan. Vad innebär det att vara vacker? Vem är vinnare, vem är förlorare? Just konflikten mellan vinnare och förlorare är temat som på något sätt berör alla i familjen genom filmens gång.

   I sann independentfilms-anda (ett relativt begrepp som kanske mer har blivit en genre än en budgetfråga) finns det förutom ovanstående moraliska aspekter också med ett dödsfall, smärtsamma tillika gulliga dysfunktionella familjeförhållanden, pastelliknande färgspel etc. Och så den insiktsfulla sista kvarten.

Manusmässigt är filmen visserligen genomarbetad, och den karaktärsdrivna berättelsen är ett bra exempel på hur en yttre resa egentligen bara är ett skal för den inre. Dock är den på intet vis exceptionell, vilket gör att jag måste placera ett litet frågetecken bakom Oscarsvinnande manusförfattaren Michael Arndt. Här har ni det: ?

   Manuset bärs egentligen fram av fantastiska skådespelarinsatser signerade framförallt Alan Arkin, Steve Carell och Greg Kinnear.

   Carell gör ett sjusärdeles vackert porträtt av den lidande morbrodern som finner en tvillingsjäl i tonårssonen Dwayne. Greg Kinnear personifierar den tvångsmässigt oföränderliga amerikanska drömmen och gör ett intryck som till en början är lika irriterande som osmakligt.

Little Miss Sunshine är en tidstypisk feelgood-rulle i samma anda som Me and you and Everyone we know och skulle lätt kunna avfärdas som bara ännu en indiefilm. Men med fantastiska karaktärsporträtt och vackert foto, samt medvetna Jonathan Dayton och Valerie Faris sällsamma, absurda men trovärdiga regi lyckas den bli så mycket mer. En höjdpunkt i västvärldens småtorftiga men ambitiösa filmklimat.

A.N.

24 okt -07